My Life My Thoughts My Way

Det luktar gott här hemma, för jag har bakat! :D
Domen kommer imorgon.

Förövrigt blir det en annorlunda men spännande dag.
Först spenderas 2 timmar i fotostudion! :D
En timmas lunch
Matte i några timmar
Eventuellt tid för Grafisk uppgift
Spanska lektion
Hem, handla och äta
Som avslutning blir det scoutmöte

Godnatt

Jag har precis varit ute och fotat, de ska framkallas och bli diabilder, det känns nervöst, har ingen aning om resultatet.


Här bjuds på en bild på mig och min kära kusin Emma från sommaren 09.

Jag har haft foto idag!!!!
Jag är så lycklig!!
Imorgon ska jag upp halv 5, kul... Jag ska alltså upp om 12 timmar.
Jag åker till Örebro och kommer vara hemma runt 20, jag kommer förmodligen sova gott.
Nu ska jag in till stan!

Jag bjuder på en bild från dagens lektion:



Kram

• Ta mod till mig och söka praktikplats
• Leta sommarjobb
• Natur
• Spanskaprojekt
• Matte
• Engelskatexten
• Läsa bok på engelska
• POF interjuvn ska renskrivas
• Portfolio i Grafisk Design
• Anmäla mig till högskoleprovet
• Städa rummet vore ju bra
• FIXA ÖVERRASKNINGEN!
• Fixa en viktig hemlis

Kram

I believe in Karma what you give is what you get returned
I believe you can't appreciate real love 'til you've been burned
I believe the grass is no more greener on the other side
I believe you don't know what you've got until you say goodbye


Man behöver inte ha upplevt allt för att förstå vad som menas med texten.
Jag tycker att det är en bra bit (den jag har ovanför alltså) som kan få en att tänka, oavsett om man håller med om vissa bitar eller inte. (Gäller hela låten.)

Jag har kommit på en sak. En dröm kan man kalla det för. Jag vill se HELA världen. HELA jorden som vi lever på. Varför ska man inte göra det, nu när man har chansen att se det, under sitt liv på jorden. Se ALLT. Jag vill se hur det ser ut världen över, se de fattiga sidorna, de rika, de varma, de kalla. De förstörda, de nybyggda, de med en historia att berätta, fast det har alla platserna på jorden, men jag vill veta jordens historia.
För hur kommer det sig egentligen att det kan se så olika ut på alla dessa platser och varför då bara se det som finns omkring mig när jag kan se varje land.
Jag skulle villja gå från hörn till hörn på jorden, om nu jorden skulle haft hörn, från pärm till pärm som man säger om böcker, ALLT vill jag se, jag vill lära mig om olika kulturer, träffa olika människor, se andra platser som skiljer sig från Sverige, hitta andra platser som ser ut som Sverige.
Prova ny mat, lära mig förstå varför det ser så olika ut på olika delar av jorden, förstå människor.
Tänk va underbart det vore!
Har du tänkt på va häftig våran lilla jordglob är egentligen? Att det är så olika på olika platser, ingen plats är den samma, alla har olika historier att berätta.
Tänk om jag en dag har sett alla delar av jorden, fått uppleva allt som jag drömmer om.
Det är som en hunger för mig, det skapar en energi i mig som jag inte visste att jag hade.


Från flyget till Africaaaaaaa

Det här som har skett i Haiti har ju chockat alla och det är väldigt många som försöker hjälpa genom att skänka pengar. Men nu när jag har diskuterat det här ämnet med mamma så har fler frågor börjat dyka upp.
Vi skänker en massa pengar när det sker stora katastrofer, jordbävning på Haiti, naturkatastof i Thailand, klimatförändringar som uppmärksammas och riktas till olika djur opch platser världen om, sjukdomar som ska övervinnas som cancer, hjärt och lungsjukdomar och en massa annat.
Men när de här pengarna ska så långt och när det ofta är många småsummor, är det någonsin någon som håller koll på att ALLT kommer fram?
Hur vet man att pengar inte förskingras undan?
Att pengar inte går till dem som jobbar med det.
Det var en chef för en av organisationerna som samlar in pengar för att kunna hjälpa andra som hade känt att lönen på 67 000 i månaden var för lite och därför förskingrade den här chefen pengar för att kunna lägga till på sin egen lön eftersom att den var för låg.
Men om man nu jobbar på ett sådant ställe där man jobbar för att hjälpa andra, se till att andra överlever, borde man då inte känna sig nöjd med att ha en medelinkomst?
Nej tydligen inte, eftersom att det här har hänt så många gånger tidigare och det skulle inte förvåna mig om det hände igen och igen och igen.
Vad är det då som får de här människorna att bli så pengagiriga? Jag trodde att alla som jobbade i sådana här organisationer BRANN för det de håller på med, att de är ÄRLIGT intresserade för att hjälpa andra och inte för att tjäna penar.
Min egna tanke om att de är så pengagiriga är att när de väl inser hur mycket de kan tjäna på sitt jobb vill dem ha mer och mer och mer och mer mer MER! De blir blinda och kan varken minnas eller se vad det var som fick dem att välja det jobbet från början, om det nu inte var pengarna de var ute efter redan då.
Det jag inte förstår är hur man kan bli så känslokall mot andra personer, så egoistisk och bara tänka på sig själv. Kan du förstå det?
Men hur ska man då stoppa det här från att hända?
Hur ska man stoppa pengaskingringen som hamnar i fel händer, hur vet vi att inte är kanske 50% eller kanske mer som bara går till löner av allt de vi skänker?
När vi skänker tänker vi väl knappast: 'Åh, jag kanske borde skänka 200kr istället för 100kr så att de högt uppsatta cheferna kan få 100kr till deras lön och jag skänker fortfarande 100kr till ....'
Det vi tänker är väl snarare: 'Åh, jag VILL skänka 100kr oavkortat till.... det kan ju hjälpa lite i alla fall.'
Men hur ska vi någonsin kunna vara säkra på att de pengar vi skänker går oavkortat, att det är ÄRLIGT?

Har du tänkt på hur mycket tid man skulle kunna tjäna om man inte sov.
Man skulle få många flera timmar att ägna åt annat.
Vore inte det underbart?!
Fast jag vet ju att man måste sova för att orka men tänk om man inte behövde sova.
I teorin är det väl ändå ganska smart, bara att det inte funkar i praktiken. :/

Time for regrets?
Time for catching on?
Time for time?

Idag har jag spenderat MÅNGA timmar till att plugga spanska, i promise its true!
Det har blivit mycket roligare sedan jag började använda:
cleverwords.se

Det är mitt tips till dig som pluggar språk. (Spanska, franska, tyska och engelska.)

Tack till Moa som står ut med mig när jag ska plugga matte.
Tack till vår Koala-Moa! :D

Sherlock Holmes är underbar! En typisk Ida film, där man får skratta, fundera och uppleva spänning, kan det bli bättre? :O ;D
Det var så kul att spendera en dag med bästaste Änglanalle också, jag har verkligen saknat henne under all den tid som vi inte har setts.
Vi gjorde scones till frukost idag, jag måste nog öva lite på det, men det har jag inget emot!

Snart ska jag in till stan och träffa Aminaaaaaaaa och Suzzzzzzi!! Fika, det gör man mycket på lov!
Funderar på att baka kanelbullar ikväll, vi har vrit sugna på det ganska länge här hemma och det blir ju aldrig ALDRIG bättre än när man gör det själv!

Jag ser fram emot heeeelaaa torsdagen! Det ska bli så kul!! :D
Hoppas du får en bra dag! :D

Kramar!!


Mitt nya halsband som jag har fått, släktklenod! :D

Så, nu har jag precis kommit hem efter mitt första arbete det här året!
Det känns bra.
Fast att jag gick upp vid kvart över fyra hade jag ett leende på läpparna och när vi satt i bilen på väg till jobbet kände jag mig väldigt positiv inför det nya året. Det känns som att det här året kommer bli ett bra och lättare år tillskillnad från 2009.
Det känns som att det här året ger en bra nystart! :D


Födelsedagsbarnet, Emma och Amanda at nyår!

Kram

Få se nu, jag ska försöka tänka tillbaka till början av 2009.

Januari
Jag inledde år 2009 i bloggen med en lista över 2008s år och även bilder över några få highlights av 2008. När jag väl skrev inlägg i bloggen handlade de mest om mitt skolarbete, vilket var mest klagomål. Jag hade en ganska negativ start i skolan när det nya året började. Tragiskt nog minns jag inte mycket mer av vad som hände i januari.

Februari
Jag fortsatte på samma spår i bloggen med att klaga eller helt enkelt uppdatera med hur det gick i skolan. Min kusin som jag alltid stått nära åkte till London för att göra sin praktik där, jag minns att vi mailade medan hon var där. En person som jag trodde hade glömt bort mig skickade helt plötsligt ett sms som väckte olika känslor hos mig. Jag blev även fotad av min kära kompis Martina tre gånger på en kväll, med olika kläder och sminkningar. Det gillade jag otroligt mycket! Jag blev beroende av musiken som de hade spelat på Ceylan sommaren innan och började både säga och skriva IIii!
Jag hade det samtidigt det tungt, en tyngd som jag skulle bära med mig en längre tid.

Mars
Mars var en månad som jag mest gjorde en massa massa listor i bloggen. Kanske var det ett sätt för mig att slippa tänka på vad som hände runt omkring mig. Rymma lite från verkligheten. Jag fortsatte att använda uttrycket IIiii. Mars blev också månaden då jag förlorade min morfar, något som jag inte riktigt har kommit över än, men för hans skull är jag lättad. Mitt i det här med min morfar kom dock något gott. Jag kom i kontakt med en fotostudio och fick börja assisstera med dem. Det var något jag behövde för jag hade kul samtidigt som jag lärde mig mycket om fotografering och om mig själv.

April
Planeringen av resan till London med Martina och hennes familj och även en annan familj hade börjat. Vi åkte till London den 7de, jag älskade det! Men under resan blev Martina dålig och jag ville vara med henne då, men de ville att jag skulle få se så mycket av London som möjligt så då fick jag umgås med familjen Karlström också vilket också var trevligt, fast att jag ofta tänkte på min kära vän som låg sjuk på hotellet.
Jag hade nu också kommit igång ordentligt med atrt engagera mig i scouterna, jag var miniorassisstent, planerade inför sommarens läger eftersom vi skulle ha köket, jag började nu växa som person.

Maj
Månaden invigdes med en filmkväll tillsammans med Emma och Amanda som kanske inte blev så lyckad eftersom jag inte kom hem (där de var) förrns riktigt sent eftersom jag hade varit tvungen att vara kvar på valborgsförsäljningen. Jag började även nu mitt sammarbete med fotostudion och första uppdraget som jag fick vara med på var ett bröllop. Jag fick både assisstera och fota. Efter det fortsatte sammarbetet och jag fick vara med på babyfotograferingar, reklamfilmsinspelning och barnkalasfotografering.
Distriktets dag kom som varje år och den här gången var det första gången som jag var kontrollant och inte deltagare. Helgen efter åkte jag på Urskog med härliga människor, vi hamnade på Öland klockan 04:00 och kom hem klockan 00:00 på söndagen. Månaden avslutades med nationella prov i matte, ett eget fotouppdrag som gick år pipsvängen och jobb som servitris tillsammans med Martina på Annas bröllop.

Juni
Det var studenternas månad. Det började med att Madde tog studenten, jag fotade och nu vet jag inte vart bilderna är längre, vilket suger. Det var en väldigt rolig dag och jag började skapa nya kontakter med människor. Jag redigerade bilder från mitt uppdrag och datorerna kraschade två gånger så det var bara att börja om två gånger också. Min kusin Jennie tog studenten och min andra kusin Jessika blev väldigt fnittrig av cidern hon fick. Sist ut var min kusin Emma med att ta sudenten (som jag gick på i alla fall) och jag fotade då, det var samma dag som skolan slutade för mig. Helgen den veckan fotade jag 50års jubileumet på scouterna, åkte till min kusins studentmottagning och åkte sedan tillbaka till stugan för att fortsätta dokumentera. Martina åkte till Sardinien och jag var då hundvakt åt Isak vilket I enjoyed very much. Jag avslutade månaden i bloggen med att beklaga mig över alla som åkte utomlands utan mig.

Juli
Juli inleddes med att jag gick på Bajenmatch med min syster och de vann med 2-1 så det var ju inte helt fel!
Jag åkte med min kusin ut till Norrnäs över en dag för att se hur de hade det där på ett konfirmationsläger, vi fick god mat och badade i sjön. Precis som ungefär hälften av jordens befolkning fick jag dille på Michael Jacksons musik efter att han hade dött. Jag åkte även iväg på läger, ett som skulle visa sig vara det tyngsta jag varit på även om det också var roligt. Mitt i lägret kom Madde och hämtade mig och vi åkte på en "kurs" om Mary Kays produkter och jag spenderade alldeles för mycket pengar på det. Efter lägret och några sjukdagar åkte jag till Bergs slussar för att möta upp pappa och Diane för ungefär en veckas tur längs Göta Kanal, inte så mycket semester med alla slussarna men det var trots allt något jag behövde.

Augusti
Jag tog mig hem från Göta Kanal med hjälp av min faster och hennes man som hade vägarna förbi. Sedan bar det av till Turkiet, en resan som jag inte än har bestämt mig för hur den var. Jag började skolan igen och fick schemat med långa håltimmar. Jag hade en massa planer på att åka på olika scoutevenemang som var helg efter helg efter helg efter helg. Jag fick ett ryck och plockade frukt i pappas trädgård som min mormor fick göra saft av sen.

September
Jag var på ett möte om att åka på planeringsresa till Nairobi i Kenya, en resa att planera ett utbyte med en annan skola. Det var något som jag kände att jag verkligen ville göra, jag började skriva min ansökan och lämnade in den och fick vänta vad som kändes som en evighet på vilka som skulle få åka.
Så kom den dagen, jag var ovetande om vad som skulle ske. Jag gick för att låna en kamera av min lärare och då träffar jag också Magnus som berättar att jag ska få åka till Kenya tillsammans med Mikaela och Gabbe, men jag får inte säga något än eftersom att de inte har meddelat alla än om vilka som ska få åka. Jag går med ett stort flin hela dagarna och får komma med dumma ursäkter för varför jag ler som ett fån. Jag ringer till mamma, pappa och min kusin (självklart står jag utanför skolan för att ingen annan får ju veta) och talar om att jag får åka.
Jag åker på hajk på Gålö och skadar ryggen. Jag fotar Emma vid Kvarnängen. Nu ställer jag även in alla andra scoutplaner för att börja ladda upp inför resan till Afrika. Vi skriver pressrelease, vaccineras och planerar.

Oktober
Månaden när jag ska åka till Afrika är här. Vi skickar iväg pressrelease och väntar spänningsfullt på svar. Månaden fylls med en massa möten inför Afrika. Jag jobbar som fotograf på en 60års fest. Jag åker till KENYA!!!!!!!!! Min blogg var ganska bombaderad om Kenya den här månaden.
När jag kommer hem känns det som att jag varit bort i en evighet samtidigt som att det knappt känns som att jag varit i Afrika, allt känns så overkligt som att jag hade varit med i en film. Efter resan blev det en stor saknad och Mikaela och jag pratade mycket om att vi ville åka tillbaka.
Den här månaden åkte jag upp till Sundsvall för att fira min morbror som fyllde 50, det var första gången på länge som jag träffade honom och min kusin Adam. Vi fick också träffa hans nya (nu när jag skriver detta blivande fru eftersom de förlovade sig igår på min födelsedag.) och hennes familj, hur trevliga och goa som helst.

November
November började i förvirring. Jag åkte till min farmor för att visa henne bilderna från Kenya. Jag fick reda på saker om en person som jag inte riktigt hade velat veta. Jag låg efter med skolarbetet och hade svårt att koncentrera mig efter resan. En lördag var det en massa firande av släktingar och sedan bar det vidare till Martinas 70/80-tals fest. Jag blev lägenhetsvakt åt Gunilla, började fundera på framtiden, stod på gymnasiemässan och blev riktigt sjuk. Det var nu dags att börja skriva önskelistor, vilket är något som jag hatar för att det känns så krystat. Stora delar av månaden pratades det om Afrika. Jag var i Globen på Konsumentföreningens någonting någonting och det var flera svenska artister som uppträdde.

December
Jag har suttit och skrivit länge och ändå känner jag den här, oj är det redan decembers tur?!
Den första december var det informationsmöte om APUn, det fick mina tankar att snurra och göra mig ännu mer förvirrad om vad det är jag vill göra. På andra plan började jag också bli allt mer förvirrad. Jag gick på SACO-mässan med Madde och blev så förvirrad att jag inte har rört brochyrerna än. En måndag fick jag äta lunch på Jensens Böf House (Ska egentligen vara ett danskt ö.) med Jörgen, Lina och Leif. Jag åt revbensspjäll och chokladmousse, något som jag insåg att jag saknat något enormt trots att det är kladdigt.
Jag blev interjuvad av tidningen Piraja om resan till Afrika. (Som kommer ut nästa termin.)
Jag hade (och har fortfarande) mycket skolarbete kvar. Nu kom snön som gjorde mig otroligt glad. Det var julbord på scouterna som jag bara garvade mig igenom. Förmodligen för att jag var lättad över att det hade gått så bra under film och bildvisningen om Afrikaresan i skolan. (jag vill nu passa på att tacka de som kom dit för min skull!)
December avslutades med en jul och min födselsedag i vanlig ordning.

Vad har jag lärt mig av 2009
Jag har lärt mig så mycket det här året, så mycket som jag inte trodde att jag skulle få göra. Jag har lärt mig om mig själv, om andra och om livet, tro det eller ej.
Jag vill också förbättra mitt skolarbete under 2010 för att inte få det så här som det har varit under 2009.
Jag har också lärt mig att förstå mig själv och att jag måste lära mig att säga nej, inte bara till andra utan även till mig själv om jag ska orka.

Nu hoppas jag på att alla får ett härligt 2010 som är fyllt av glädje, positivitet och värt att minnas mycket av!

Imorgon, lördag ska jag jobba.
Jag ska inventera från klockan 06:00 till 11:00.
Det ska bli intressant.

När man försöker leva efter andras krav och vara alla andra till belåtenhet.
När man sätter så stor press på sig själv att man tillslut inte orkar längre.
När man tillslut har glömt bort sig själv och inte längre vet vad det är man själv vill.
Är det inte då man har gjort så rätt att det blivit fel?